13 Juli, 2012.

Fredag den 13:onde. Iih?

Idag har vi haft en lugn dag. Vi ska ut en sväng och handla lite. Diverse saker som börjat ta slut. Well well. Ikväll blire fredagsmys och min kära skål (design: carin kry) åker självklart fram! Snyggare skål får man leta efter!

Igår skapades extra plats hemma hos oss. Rensning bland kläder. Hejja mig!!

Igår när vi for till stan tog vi bussen. På väg hem ”delade” vi barnvagnsutrymmet/rullatorutrymmet/ rullstolsutrymmet med en kvinna som hade rullator. När det var dags för denne kvinna att kliva av erbjöd jag mig att hjälpa till. Jag hjälpte henne av bussen och hon tackade och önskade mig en fortsatt trevlig dag. Jag kände mig glad av att kunna hjälpa till. När  jag sedan satt mig ned på mitt säte frågade Pluttis varför jag hjälpte denna kvinnan. Jag svarade att det ”är så man gör” och att ”när jag själv blir gammal och har svårt för vissa saker önskar jag att någon som är ung och stark vill göra detsamma för mig”. Pluttis nickade och verkade förstå. Jag forsatte och förklarade för Pluttis att; ”om bussen är full med folk och det kommer en äldre människa ska man lyfta på sin rumpa och erbjuda dem ens plats”. Pluttis nickade ännu en gång och kom snabbt på att ”då får jag stå, för jag är ju sådär ung, mamma!”. Ungen fattade vad jag menade ;) Iaf; när vi sedan skulle kliva av bussen lät jag som alltid Pluttis kliva av först för att sedan följa efter med Mini i vagnen. Busschauffören hade då öppnat dörrarna när han plötsligt ställer sig upp och ropar; ”Ursäkta mig!”. Jag vänder mig om snabbt och kollar runt om det är nått vi glömt – mitt i mitt ”sökande” säger chauffören; ”Jag vill tacka dig..tacka dig för att du lär dina barn hur man uppför sig på en buss. Jag har inte på mina 20 år som chaufför någonsin hört någon säga det som du sa tidigare.” Jag log lite generat och tackade för hans ord samtidigt som jag sa åt honom att ”det är ju rent folkvett, något som alla borde veta om och kunna”. Han svarade att ”nej, det är jag som skall tacka – inte du”. Jag blev stolt. Stolt som fan klev jag av bussen med mina 2 älskade kids. Detta är ett tecken på att JAG en gång i tiden fått en bra uppfostran av min älskade pappa och att jag nu för dessa förnuftiga åsikter/handlingar vidare till mina egna kids.

Jag är stolt över min pappa och jag är stolt över mig själv!

..synd bara att detta synsätt inte anammas av alla människor. Shame on you!

This entry was posted in Allmänt babbel. Bookmark the permalink.

Comments are closed.